Library live: Om brevets magi i en digital tid
Vad är en brevroman och varför är den så fängslande? Chalmersforskaren Sindija Franzetti har studerat detta fascinerande ämne och förklarar hur våra relationer påverkas av de kommunikationsmedel vi använder.
Vad: Boksamtal med chalmersforskaren Sindija Franzetti och bibliotekarie Beate Granström.
När: 6 mars, klockan 12:15 – 12:45
Var: Kuggen, Lindholmsplatsen 1
Sindija undervisar i akademiskt skrivande på engelska och svenska på grundnivå, med betoning på skrivande som en process. Hon bedriver forskning som förenar litteraturvetenskap med skrivpedagogik. Inför boksamtalet passade vi på att ställa några frågor till henne om arbetet med boken Epistolarity in a Post-Letter World.
Hur kom det sig att du ville skriva om "Epistolarity in a Post-Letter World"?
–Jag upptäckte konstnären Nick Bantocks Griffin & Sabine serie – sju färgstarka volymer där text och bild möts i vykort och handskrivna brev som läsaren får dra ur riktiga kuvert. Jag fångades av denna särskilda läsupplevelse, och när jag började undersöka ämnet upptäckte jag dussintals samtida romaner skrivna i brevform. Detta väckte min nyfikenhet för hur dagens författare utforskar personlig kommunikation i en digital tid.
Vilket kapitel/avsnitt i boken tycker du mest om och varför?
–Den roman som berörde mig djupast var Louise Erdrichs Future Home of the Living God som jag läser i det avslutande kapitlet. Romanen är en gravid kvinnas brev till sitt ofödda barn i en värld präglad av miljökris och teknologins övertagande av det mänskliga. Cedar, huvudpersonen, skriver utan att veta om brevet kommer nå fram, om barnet kommer kunna läsa det, eller om det ens kommer finnas en framtid. Alla romaner i min bok berör brevets bestående men sköra natur, och i Erdrichs roman ekar detta särskilt starkt med vår tids oro. Samtidigt blir själva skrivakten ett uttryck för hopp och tillit - att skriva ett brev är alltid att tro på framtiden.
Vad överraskade dig mest?
–Under min forskning fördjupade jag mig i kommunikationsteknologins historia och upptäckte att snabb kommunikation inte är så nytt som vi kanske tror. Till exempel, i slutet av 1800-talet kunde Londonbor få upp till tolv postleveranser per dag. Med telegrafen kom ett helt nytt sätt att kommunicera över stora avstånd, där varje ord hade sitt pris och fick vägas noga. Det var överraskande att se hur dessa mönster upprepar sig genom historien - oron över teknologins snabba utveckling och dess påverkan på språk och mänskliga band, samtidigt som vårt behov av meningsfull kommunikation består.
Vad gör du när du inte forskar eller skriver?
–Jag älskar äventyr - både stora och små. Med min tvååring kan det vara en spännande spårvagnsresa eller att undersöka småkryp i skogen, medan jag och mitt äldre barn tar oss an bergsvandringar eller förlorar oss i museets värld. Jag älskar också att baka, särskilt bröd, och laga maträtter som tar tid - det finns något väldigt tillfredsställande i transformationen och att dela mat som skapats med tid och omsorg, lite som brevskrivande.
Sindija Franzetti
Universitetslektor, Fackspråk och kommunikation, Vetenskapens kommunikation och lärande
https://research.chalmers.se/person/sindija
